Lingvistik, dialogism, hermeneutik: Om språkvetenskapens kunskapsobjekt

En stor del av språkvetenskapen vilar sedan länge på en snäv idé om sitt kunskapsobjekt. Inställningen är nomotetisk och logocentrisk. Med språk avses ett regelbundet system. Fastän denna inställning mött mycket motstånd, har den väl i praktiken aldrig skakats i grunden. Denna undersökning försöker därför ännu en gång att presentera ett alternativt språkbegrepp. Teorin är dialogisk och hermeneutisk: den språkliga betydelsens plats i världen och tolkningen som grunden för all betydelse är vägledande principer. Genom dessa principer introduceras två begreppsliga ramverk. Det första lägger grunden för en kontinuerlig språkmodell som försöker att upplösa dikotomin mellan system och bruk. Till denna modell fogas sedan en tolkningstypologi. Denna har ett dubbelt syfte. Å ena sidan möjliggör den en systematisk jämförelse av språkvetenskapens discipliner. Å andra sidan är den en beskrivning av språkets betydelsestruktur.