Vad begripa icke kulturvårdarna?

Vad begripa icke filosoferna? – en rask sälles liv skrev en gång CJL Almqvist. Hans fråga skulle idag kunna parafraseras Vad begripa icke kulturvårdarna? – det raska folkets minneskultur. Pratet om kulturarv har nu gått så långt och nått så högt att det föranlett den nationella kulturvårdsmyndigheten att ge sig uppdraget att utforma en nationell kulturarvsagenda för de tilltänkta kulturarvingarna och deras förmyndare. Arvs(ärftlighets?)lagarna ska ses över i ljuset av en landsomfattande utfrågning, i en ’medborgardialog’ med ännu levande kulturbärare. Antikvarierna mobiliseras; det liknar misstänkt uppdraget till rikets antikvarier och hävdasökare 1630 även om memorialet 2001 ersatts av en matris. Kanske skulle man kunna eliminera alla de arvstvister som numera gör sig gällande och inte minst skymtat i denna tidskrifts artiklar genom åren? Har kulturvårdarna misslyckats med att lära känna den värld och de människor som de verkar bland? Vad blev det av dem – de ’barfotaantikvarier’ som vi drömde om och ville utbilda, den nya antikvariegeneration som skulle öppna närmuseer i kulturens fattigkvarter, verka i ständig medmänniskodialog och med vidöppna ögon mot omvärlden?