"Farlig hund" som diskursiv konstruktion. Disciplinering av hundar och hundägare i Norge

Under de senaste decennierna har flera länder förbjudit farliga hundraser, och i Norge ärsex raser förbjudna då de anses som farliga. Förbud mot farliga hundar uttrycker en tankeom att farlighet kan förhindras, och omvandlar något som i princip är okontrollerbartoch ohanterligt till identifierbara individer. Vad som gör en hund farlig är dock intesjälvklart, och ”farliga hundar” är ett ämne fullt av paradoxer. År 1930 var det schäferoch dobermann som ansågs som farliga i Norge, medan det idag är ”kamphundar” somutgör de farliga hundarna. Denna artikel tar sin utgångspunkt i norska lagberedningarsom behandlar temat farliga hundar från 1930 till idag med utgångspunkt i en tanke omatt farliga hundar inte existerar i sig själva, utan skapas genom att lagstiftningen kopplar Sammandrag – ArtiklarElore 1/2013 26farlighet till andra element. Mot bakgrund av teori om styrningsmentalitet och CarolBacchis ”vad är problemet representerat att vara”-metod för policyanalys (wpr), identifierasde konceptuella premisserna som verkar innanför lagstiftningens definitioner avfarliga hundar som farliga hundraser. Genom den tidsperiod som beskrivs i artikeln har”farliga hundar” i norsk lagstiftning inte bara ändrat rastillhörighet – ”farlighet” harockså gått från en fråga om hundars beteende till att bli en fråga om stamtavlor, DNA,utseende och ägare. Detta är både en konsekvens och en bekräftelse av ett tänkesätt där”hund” i ökande grad tänks som ”ras”, där negativa egenskaper förstås som medfödda,ärftliga och synliga, och där man förutsätter ett samband mellan vissa typer av hundaroch vissa typer av människor. Trots att förbud mot farliga hundar definierar hundar sominte får existera har dessa åtgärder också påverkat kontrollen av ”vanliga hundar”, ochförfattaren argumenterar för att ”farliga hundar” fungerar som en diskursiv knutpunktsom också möjliggör styrning och disciplinering av ”vanliga hundar” och deras ägaregenom interaktion mellan myndigheterna och Norsk Kennel Klub. Definitionerna avfarliga hundar i lagar och förordningar har fått kennelklubben att ta ansvar för utbildningav hundägare, kennelklubben har varit en viktig faktor i att göra klubbens systemför avel, märkning och registrering till politiska teknologier för kontroll av hundpopulationen,och den har varit ett viktigt element i skapandet av subjektspositionen ”denansvarsfulla hundägaren”, en ägare som själv tar ansvar för att kontrollera sina hundargenom registrering, koppel och dressyr.