Utsädesbetningen med kvicksilverpreparat i Finland 1953 – 1968

I Finland behandlades perioden 1953—68 med kvicksilverpreparat i medeltal 77 % och 39 % av utsädet av bröd- respektive all stråsäd. Utsädesbetningen sker huvudsakligen med medel av alkoxialkyl-(etyl-)typ, vilka effektivt skyddar mot angrepp av de nu viktiga stråsädparasiterna Helminthosporium gramineum, Tilletia tritici, Ustilago avenae och U. hordei, likaså mot jord- och utsädesburen Fusarium-smitta. Användningen av de för sitt hot mot faunan kritiserade alkyl-(metyl-)kvicksilverpreparaten, förbjudna sedan 1969, har varit ringa, och utgjorde 1956—68 endast 5 % av samtliga kvicksilverbetningsmedel, beräknat enligt mängden aktiv substans (fig. 1). Den skarpa kritik, som på naturskyddshall riktades mot utsädesbetningen i början av 1960-talet, resulterade i att mången odlare avstod frän denna skyddsåtgärd. 1963 besåddes med kvicksilverbehandlat utsäde 640 000 ha eller 60% av stråsädarealen (fig. 2). Motsvarande värde 1967 utgjorde endast 245 000 ha eller 21 %. Till följd av denna markanta nedgång i utsädesbetningen bar förekomsten av H. gramineum och T. tritici ökat i oroväckande grad. Beräknat enligt mängden aktiv substans var totalförbrukningen av betningskvicksilver 1953—68 76 t eller 4.8 t per år. Av detta utgjordes 3.5 t respektive 0.2 t av alkylkvicksilver. Huvuddelen av betningskvicksilvret tillförs jordarna i södra och mellersta Finland, där 87 % av den odlade arealen återfinns. Fördelat på arealen av stråsäd tillfördes jorden 1953—68 av kvicksilverbehandlat utsäde i medeltal 4.7 g aktiv substans per ha och år, och på den sammanlagda odlingsarealen 1.8 g. Av detta utgjordes 0.25 g respektive 0.1 g av alkylkvicksilver.