Textanvändning och texttolkning i svenskundervisningen på högstadiet

Utveckling av kvalificerad läsförmåga är ett av skolans viktigaste lärandemål och ett mål för vilket svenskämnet har ett särskilt ansvar. Kunskapen om hur undervisningen om text och textförståelse går till i svenska klassrum är emellertid begränsad. I den här artikeln rapporteras resultat från en observationsstudie av svensklärares undervisning om text och textförståelse i högstadiet. Studien bygger på analyser av 59 videoinspelade svensklektioner i årskurs sju som samlats inom ramen för studien Linking Instruction and Student Achievement. Resultaten baseras på en kombination av dels deskriptiv statistik, dels kvalitativ innehållsanalys av utvalda lektionssegment. Resultaten indikerar att merparten av undervisningstiden ägnas åt antingen aktivt bruk av autentiska texter för djupare förståelse eller möjlighet för elever att skriva egna sammanhängande texter. Eleverna ställs dock i relativt liten grad inför intellektuellt krävande analysuppgifter och lärarna ger sällan explicit strategiundervisning. Detta gäller både för svenskundervisningen som helhet och för den texttolkande undervisningen specifikt. Några för textförståelse och texttolkning mer specifika problem- och utvecklingsområden identifieras och diskuteras också i artikeln.