Att stödja tvärvetenskapliga doktoranders frigörelse från disciplinära föreställningar

Ambitiösa ideal om tvärvetenskap är välkänt svåra att omsätta i praktiken, delvis beroende på att de motarbetas av hur många universitet är strukturerade. Detta är ett problem för doktorander i tvärvetenskapliga projekt såväl som för deras handledare. Tvärvetenskapliga doktorander har precis som alla doktorander ett forskningsämne i vilket de förväntas utvecklas till självständiga forskare men också en förväntan om att de ska bredda sig och integrera perspektiv från andra ämnen. Det leder till en svår utmaning för såväl doktoranden som hens handledare: hur ska tiden räcka till? Det är svårt att förena rimliga krav och förväntningar på doktoranders självständighetsutveckling med att uppnå ambitiösa tvärvetenskapliga ideal. Hur kan detta hanteras utifrån perspektivet av handledaren som har mer monodisciplinär bakgrund än den som doktoranden förväntas få? Hur kan denne handledare stödja doktorandens utveckling till en självständig tvärvetenskaplig forskare? Denna text fokuserar på de monodisciplinära föreställningar som handledare till tvärvetenskapliga doktorander förmedlar och hur de kan begränsa doktorandernas möjligheter till att bli självständiga tvärvetenskapliga forskare. Ett ideal om en sorts frigörelse från vissa monodisciplinära föreställningar formuleras.